Asconas naturmänniskor

Tidningarna ha nyligen berättat, att den österrikiska ärkehärtigen, som för några år afsade sig sina rättigheter för att under det borgerliga namnet Leopold Wölfling kunna äkta sångerskan Wilhelmina Adamovitsch, nu skall skiljas från sin hustru, emedan hon absolut vill omvända honom till naturmänniskornas lära.

Af denna anledning lämnas i en artikel i veckotidningen „Die Woche“ några intressanta upplysningar om dessa „naturmänniskor“.

Ascona är en by, som ligger en half timmes väg från Locarno. Vid ingången till byn för en gata till det cirka 150 meter öfver hafvet liggande Monte Veritá, kolonins centrum. Ett primitivt stängsel omger höjden och skall afsöndra kolonin från den profana världen, men mot en inträdesafgift tillåtes utomstående att taga den i betraktande. Männen bära långt hår och ett band om pannan samt en högst fantastisk klädedräkt. Kvinnornas påminner närmast om ett stort nattlinne. Alla gå de utan skor och strumpor, och dessa „nya människor“, som de kalla sig själfva, bo j ett slags hyddor af trä.

Deras föda består af frukt och en sorts mycket groft bröd. Under alldeles särskilda omständigheter kokar / sektstiftarens hustru också, en eller annan grönrätt, men utan salt, hvilken krydda är strängt förbjuden i kolonin. Sektens stiftare är en f. d. belgisk konsul. När han på. sin tid åkte till torget i sin med en åsna förspända vagn, hade han intet annat på sig än en kort skjorta. Dä han en gång fick en tillrättavisning på grund af sin opassande klädsel, lät han göra åt sig en lång sammetsnattrock, som han begagnar när han uppträder utanför hemmet. Ett orangefärgadt sidenband pryder hans panna. Den underbara kur han genomgår, är baserad på två undergörande medel : solsken och våt lera. För öfrigt ha inom sekten bildats flera partier. Några ha köpt ett stycke land, ofta med en målerisk ruin eller säterstuga, och inrättat sitt hem där. På en klippa, där hvarken väg eller stig finnes, finner man en liten ensam hydda. Här håller en världstrött ungkarl till. Han bär långt hår och skägg, och hans enda skjorta hänger utanför kojan och väntar på, att regnet skall utföra den nödvändiga reningsprocessen. Liggande i solskenet drömmer enslingen om en framtidsstat utan arbete, och när han är hungrig, letar han upp bär i skogen eller hos en kamrat, som ännu har proviant. En del äkta par bo i små hus vid klyftor niidt i skogen, pä en fjälltopp eller tätt vid sjön. De sträfva alla efter att föra en tillvaro så fjärran fria kulturen som möj- f
ligt. Många syssla med politik och konst, men ännu flera lefva i ett behagligt dolce far niente. Författaren till den intressanta artikeln slutar med att förklara, att många af dessa „naturmänniskor“ vid tidig ålder bli sinnesslöa på grund af dålig kost och sitt extravaganta lefnadssätt.

Nya Pressen, 24.01.1907 no 23